År 1884 drack Eugen von Böhm-Bawerk te med kollegor vid universitetet i Innsbruck när en professor klagade på att arbetare krävde omedelbara löneutbetalningar istället för att vänta på månatliga uppgörelser. "Men förstår de inte att de skulle tjäna mer med tålamod?" fräste professorn. Böhm-Bawerk ställde ner sin kopp och log. "Nuvarande varor är som regel värda mer för oss än framtida varor av liknande slag och antal." Det handlade inte bara om otåliga arbetare – det var grunden för all kapitalbildning och intresse. Han förklarade att en fågel i handen verkligen är värd två i busken, inte för att människor är dumma, utan för att de är rationella. Tiden själv skapar värde. Och denna tidspreferens driver hela strukturen av produktion, sparande och investeringar. Dagens centralbanker manipulerar räntorna som om tidspreferenser inte existerar – och sänker konstgjort "priset" på framtida varor i förhållande till nuvarande. Men Böhm-Bawerk visste bättre än att kämpa mot människans natur.